Att ta Siesta i Stockholm

Tar just nu en päron-/vaniljkesopaus och kollar upp tågbiljetter. Helgens festivalplaner gjorde igår en tvärvändning och förvandlades till en Stockholmshelg (med samma sällskap + 1), så nu gäller det att koordinera biljetter till mig och M, kattvakt m.m. Ber till biljettgudarna att priserna inte stigit, eller platserna tagit slut i eftermiddag. Med en glömd plånbok blir inga affärer gjorda.

Så, Stockholm till helgen it is. Förena nytta med nöje, slå två flugor i en smäll. Storstan med M & J, toppen!

Everyone needs a little ice cream

Jag är inte helt säker på att big pack-grönt nagellacka är min grej, trots att det är köpt i Miami och färgen påminner mig om sommardagar hos farmor när jag var 6.

Salt 'n peppa'

Skriver några ansökningar hit och dit och lyssnar på Jenny Wilson. Min relation till Jenny W har nog sedan första skivan varit ganska trevande. Det var jag som under radiosändingarna i Jönköping la in Let my shoes lead me forward på playlisten, men mycket mer än så blev det inte. Men jag säger bara Pass me the salt från senaste skivan Hardships! - så distinkt, intressant sound! Jag tror banne mig J.W har satt ner foten lite mer bestämt, och bestämt är att Hardships! kommer att ta en del utrymme på iPoden i vår.

(bild lånad från Luger)

It turns out ants, like humans, are true farmers. The only difference is that ants are farming fungus.

Jag känner mig som en flitig myra idag, men ser ändå fram emot att sätta mig på tåget hem och slå upp Kafka på stranden. M ska möta upp mig för att hämta hem den inropade spegeln från helgens auktion. Måtten var något mindre än jag trodde, men den blir nog fin ändå.

Tåg, bok och hem. Snart snart.

Allt utom Piggelin

Det regnar ute och jag är obeskrivligt trött. Vill egentligen bara hem och sova. Önskar att jag hade orkat att ta mig till Lilla Rosteriet för att köpa te. Kommer aldrig att glömma det där Sultan-någonting-teet som smakade Piggelin.

Glömde nämna att jag köpte med mig en massa bra produkter från Redken och i.D på andra sidan Atlanten. Lycklig i hjärtat, då prislapparna bara var en bråkdel av vad de är i Sverige. Tur att jag har en bra frisör som skriver shoppinglistor till mig över produkter mitt hår kan tänkas behöva.

The Turnpike through the sun state

Hur sammanfattar man en semester med så fantastiskt många nya intryck att huvudet fortfarande snurrar? Det var nog redan på Pirates of the Caribbean-turen på Disney World som vi enades om att inga ord skulle kunna ge en rättvist beskriven bild av varken åkattraktioner eller upplevelser.

Nu har jag i alla fall sett en liten del av USA, och kanske på bästa sätt; genom milslånga bilfärder någonstans mellan Miami och Orlando. Orter, vägtullar, service plazas och det mesta som nåddes av Florida's Turnpike hette någonting med sun, palm, orange eller beach. Förvånades över hur bra jag trivdes i över 35°.

Miami skulle närmast kunna beskrivas med ord som; lyxbilar, hiphop och art deco - jag har aldrig sett eller upplevt något liknande. Det konstaterade jag bland annat en kväll när vi beställde varsin färgglad drink som gjorde mig orimligt berusad av ett halvt glas. Trodde på allvar att någon hade lagt i något pulver/piller (servitrisen förklarade att det inte var så många som gillade drinken eftersom den var för stark med tre sorters rom i).

Som sagt, för många intryck för en fullvärdig redogörelse. Summan är ändå att resan får 10/10 stjärnor. Bildbevis kanske dyker upp vid ett senare tillfälle.

Miami mice

Synd är att jag inte längre hittar mitt rosa Miami Mice-linne som jag köpte på Loppan för säkert sju år sedan. För om en stund knäpper jag ihop resväskan och åker mot Köpenhamn med världens bästa. Och om sisådär 15 timmar lyfter planet mot Miami. s e m e s t e r! Miami nästa alltså.

Au revoir!

I have cut my own hair since I was 9. I am 63 now.

Klipptid inbokad i eftermiddag. Äntligen. Det känns liksom lyxigt att gå till frisören, bli ompysslad en och en halv timme (jo, det tar tid att platta ett tjockt, lockigt hår) och senare gå därifrån med knivskarpa avslut på hårtestarna. Fint.

På andra sidan väggen pratas det om Berlin som ett "big adventure". Jag håller fullständigt med.

Vampire weekend

En bra början på helgen är ett glas rött och Låt den rätte komma in. Nu går jag och lägger mig för att samla krafter till morgondagen då det mesta ska fixas och trixas med inför kommande resa. God natt.

Sunny day

Lata söndagsmorgnar är inte helt fel. Synd bara att det inte är just en sådan idag.

Koffeinkick en onsdagskväll

Jag är en millimetertunn hårsmån för att trilla dit på kaffehumör. Därför sitter jag i sängen med datorn i knäet, försöker få i mig lite a-fil med müsli (trots att eftermiddagens sushi fortfarande håller mig mätt) och hoppas på att koffeinet ska normaliseras i blodomloppet en smula.

Snubblade av en händelse in på Jonas Gardells dagbok. Nog är han smått fantastisk. Fnissar för mig själv åt några formuleringar här och där. Och visst måste Gardell och Manson, som gästade premiärsändningen av Söndagsparty, vara det mest udda paret någonsin? Ja jisses.

It's like rain on a wedding day

Förmiddagen började aningen kaotiskt. En del har lagt sig, men ett par orosmoln hänger fortfarande kvar och dinglar på en annars ganska solig bakgrund. Inget ont som inte har något gott med sig, försöker jag tänka och låter det bli eftermiddagens mantra.

Nu ser jag mest fram emot en lugn eftermiddag/kväll. Jag minns inte ens när jag sist tittade på TV med en stor kopp te framför mig.

Med en enkel tulipan

Sen igårkväll har det mesta varit fixande och trixande till dagen i ära. Om ett par timmar far vi iväg för att hurra för mormor och spelar 70årsspelet som jag pysslat ihop i smyg. Dessutom har vi med en finfin present till mamma och hennes sambo som, på grund av mitt velande, inte fått sina födelsedagspresenter än. Det kommer nästan att bli som julafton.

Bäst att piffa till sig nu.

On a friday afternoon

Fredagseftermiddagar är veckornas höjdpunkt. Tusen punkter på saker-att-göra-listan, men det kvittar. För det är fredag. Jag plarnerar att göra mina ärenden, gå hem med en låda thai som jag ska äta ihop med ett glas rött samtidigt som jag fixar det sista med morgondagens överraskning och lyssnar på bra musik. Längtar hem. Ljuva fredag.

O2,

Lunchen har lagt sig som en tung dunkudde i magen och jag skulle bergis kunna somna på plats. P3 Christer håller mig sällskap på mitt syrefattiga rum på kontoret medan jag gäspar mig igenom eftermiddagstimmarna. Idag är en mellandag, men inte i den bemärkelsen att den kantas av sysslolöshet och tumrullning. När jag avslutat dagens övningar återstår vädring och städning på hemmaplan. Men ikväll kan jag föroppningsvis njuta av rent hem och en kopp te.

Annars är det en del tankar som virvlar och far. Rastlösheten brottas med enformigheten och kanske kan en del förändringar ändå hamna på listan över framtidsutsikter. Vi får se, vi får se. Om två veckor är jag och M i alla fall påväg mot sommarhetta och friska havsbrisar. Sweet, sweet holiday.

Ordning&Reda

Frihet och lättnad. Så känner jag efter att ha tömt källare och vind på en massa prylar som inte fyller någon funktion längre. I lördags slängde vi sju flyttkartonger med skräp och nedskruvade möbler vi inte längre visste hur de hänger ihop. Ordning i kaoset, minsann! Bäst av allt var att jag äntligen, efter nästan 1½ års letande, hittade originalskivorna med Damero och Soffy O!

Camera obscura

För ett par dagar sedan köpte jag den där efterlängtade kameran som jag så gott som hållit ögonen på sen den var ny i butikerna. Bäst av allt var att priset var mycket nedsatt, vilket passar min reseplånbok alldeles utmärkt. Bara en månad kvar - ska bli kul att komma iväg och få nya miljöer att fotografera. De senaste dagarna har inte riktigt gett någon tid att prova nyinköpet.

Annars är det för närvarande lite stiltje. Läser bok nummer två av Murakami och har tankar om vad som komma skall.

Fredag

Fredagskänslan har infunnit sig på kontoret under hela dagen och om en stund tar jag helg. Eventuellt firas det med en drink senare ikväll. Otroligt skönt att inte ha tusen saker inplanerade.

Let my shoes lead me forward

Stockholmsvistelsen hjälpte nog till att kicka igång det som kan bli en bra vår, trots slask och kalla vindar. För närvarande lyser solen i på skrivbordet och jag kunde inte motstå att uppdatera med lite nya färger. I vår sätter Haruki Murakamis miljöbeskrivningar standarden för känslan och Frida Hyvönens Birds får bli de första vårdagarnas soundtrack. Det är med en bra magkänsla och nyfikna steg som jag snart kliver in i årets andra kvartal.

Två sämsta sidor

1. Övernostalgisk
2. Kan inte hantera "avsked"

Min bästa vän flyttar idag och det senaste årets varadagshändelser kommer jag att sakna på alla plan. Någon sa något "upplyftande": DET SPELAR INGEN ROLL HUR MYCKET MAN PRATAR OM ATT TRÄFFAS, FÖR DET GÖR MAN INTE ÄNDÅ. Det vägrar jag tro på.

Jag är sämst på avsked.

J, det senaste årets vardag satte standarden för hur det alltid borde vara. Jag kommer att sakna dig.