Get well soon

Solen som gick i moln

Humöret försvann ungefär med solen. Det snöar igen och snart ska jag ge mig ut i kylan. Känner mig lite villrådig. Önskar att kvällen slutar med en stor kopp te och en bra bok (om jag hade haft någon i bokhyllan).



(Jag är självklart gladgladaregladast över att M är hemma igen.)

My granny is a golden delicious

Alldeles nyss åt jag ett äpple - Golden Delicious - något jag allt som oftast tänker "tantäpple" om. Vedertaget, jag vet inte. Men jag förknippar små äpplen med mjäll smak och mjölig konsistens med tanter. Framför mig ser jag äldre damer med matsäcksmackor och en plastpåse med små okrispiga äpplen. Egentligen mer röda. Jag tänker på mormor och undrar samtidigt över ord som mormorsur, mormorskängor, mormors hosta, mormorsruta. Vilken roll har farmor spelat gentemot mormor genom tiderna? Finns det över huvud taget några farmorsord? Egentligen borde jag accosiera Golden deliciousäpplen med farmor eftersom hon ofta hade det i sin fruktskål när jag var liten.

Spring ahead

Jag undrar vad kommande vår har att erbjuda.

Russendisko und Frau Demke

På tåget till jobbet började jag lyssna på Vladimir Kaminers Russendisko. Hans ryskbrutna tyska fick mig att tänka på Frau Demke (det kändes faktiskt konstigt att aldrig få reda på hennes förnamn. På alla lappar stod det Frau Demke, ibland L.Demke. L.Demke var det mesta vi visste om henne) - lärarinnan jag hade i tyska under helvåret i Berlin.

Sista gången jag träffade Frau Demke var när jag skulle hämta ut mitt betyg i kursen. Hon hade sitt arbetsrum i en av de gamla barackerna en bit från skolans huvudbyggnad. För att komma dit var man tvungen att passera ett bygge med upptrampad jord, där man alltid skrämdes av en aggresiv hund som skällande rusade mot staketet.

När jag hade väntat utanför Frau Demkes rum med en gammal dörr med frostat glas i, fick jag komma in och möttes av ljusa väggar täckta av affischer och urklipp med stora ryska bokstäver. Jag gissade att hon var en av dem som hade lärt sig just ryska. Angående mina betyg hade det gått bättre än väntat och det var med varm hand hon överlämnade det och önskade mig lycka till i framtiden, en av mina sista skoldag.

I den ganska röriga tillvaron - om jag tänker på skolans icke-organisation - var kursen i tyska den som var roligast och den som jag var säker på att fullfölja (de andra kurserna handlade egentligen om sånt jag inte alls är särskilt intresserad av). Det enda negativa var att jag hamnat i en grupp som kanske var snäppet under mina kunskaper vad gäller att konversera, göra mig förstådd. Däremot saknar jag mycket i grammatiken. Under ett halvår pluggade jag tyska i ett slitet klassrum, med dålig luftventilation och säkert 8-10 olika nationaliteter.

Frau Demke skulle inte bara lära oss tyska språkets hemligheter utan även lära oss om Tysklands/Berlins kultur och samhälle. Ofta blev det lite övertydligt - som mycket annat i kursen - och fick kanske tyskar och deras kultur att framstå som fossil. I en lite skämtsam informationsfilm fick vi inte bara lyssna på die Prinzen (das alles ist Deutschland) utan vi fick också lära oss att tyskarna inte bara äter korv. Ofta kunde jag vara lite otålig under timmarna med tyska eftersom jag visste sedan innan att Katze är detsamma som Katt och der Weihnachtsman är detsamma som Jultomten. Men det var ändå en befriande känsla att gå till Frau Demkes timmar.

En dag diskuterade vi andra länders kultur - ofta de som vi elever kom ifrån. Finland var det land som hade högsta självmordsstatistiken utläste vi från en tabell. Frau Demke kunde vara lite väl på - "Var är M idag - det skulle vara kul att höra hennes kommentar!". M var min bordsgranne och även den enda i gruppen från Finland. En stund senare dök Ryssland upp i diskussionen. Längst fram i klassrummet satt en rysk kille - den enda, såklart. "Ja, vi vet ju - som många andra inte göra - att man faktiskt gör annat än att bara dricka Vodka", sa Frau Demke och klappade honom på axeln. Killen såg ut att vilja sjunka genom marken.

Nåja, Frau Demke var i alla fall den som lärde oss om Tyskland, pratade om sig själv i tredje person ("Frau Demke"), fick mig att genomlida många andra kurser i djupaste östberlin och verkade vara ett stort fan av Ryssland.

Nästa gång jag är i Berlin måste jag se till att träffa Herr Vladimir Kaminer, lyssna från utdrag av hans böcker och dansa till rysk musik. Ett riktigt Russendisko.

Time out

om en stund tar jag med datorn hem (måndag=jobb)och kliver in på kontoret först den 7 januari igen. sweet, sweet holliday!

Just give me something I can't destroy

dagens val känns bra i maggropen. ibland är det alldeles för lätt att fatta fel beslut, men vändningen kom.

håller just nu på att upptäcka firefox ak. vill ut och dansa. saknar berlin. jag tror jag är inne i en musik-upptäckar-period. så ni som läser detta som känner för att lämna tips på ny musik så vet ni var kommentarknappen sitter.

Winter rose

snart hämtar M upp och vi åker till pappa. med oss har vi lussekatter. småprat och diskussioner i pappas kök kan vara det bästa en mörk vintereftermiddag.

och eftersom det är VINTER måste jag dela med mig av WINTER ROSE. jag får väl erkänna att det är i efterhand jag har upptäckt herr kellermans smått fantastiska fru. här spelar de och sjunger fint ihop live (bättre än riktiga låten/videon).

Djuret i mig en söndag

tiger lou i stereon, kattvakt och tigerkaka i ugnen. weird.

These are the circles

Gårdagen var löjligt bra.

Was ich nie sagte

känner mig lite vemodig, samtidigt som jag tackar gud för att det är helg. antar att det kan vara en kaffedal. ser fram emot en träff med j och en lugn kväll tillsammans med m och en katt sovandes på magen.

virgina jetzt! - land unter

z.g.u.m

aktiekurser, valutor, grader och berg- och dalbanor. ibland går det upp, ibland går det ner. saker ska inte tas förgivna.

death cab for cutie - the new year

I love my cat

Crushed

ingen skiva, inget bak.

Everything started at Krausnickstrasse in Berlin - sometime during October 2006 - and continued at Husemannstrasse.

jag vet inte hur jag ska känna när jag läser det. tills vidare håller jag tillgodo med nedanstående låt (det verkar lovande).

tiger lou - crushed by a crowd

A partial print

det flyter på på jobbet, snart får jag träffa nära och kära och i eftermiddag ska tiger lous nya skiva inhandlas. perfekt höstdag. eftersom jag ska ha fika med till jobbet i morgon blir det storbak med fint sällskap i kväll.

tiger lou - oh horatio

Rainy days

ser fram emot eftermiddagen tillsammans med myskatten och M. regniga höstdagar passar utmärkt till att städa, baka bröd, titta på en film och umgås med de man tycker bäst om. jag vill hem nuu.

På jobbet

en av personerna här har en ovana att vissla hela tiden. dåliga rix fm-låtar och otroligt falskt. jag undrar om personen i fråga har glömt att det sitter folk i närheten, eller om h*n helt enkelt inte bryr sig om det.

Dear Santa,

Is there a ghost

sen i fredags när jag var och drack finkaffe med mamma har jag känt ett behov av att lyssna på band of horses. äntligen ode to lrc i lurarna. det går sjukt mycket lättare att jobba med musik.

Oktober, 2008

det har gått 6 år sen hösten 2002 - året som inkluderade i princip allt. bäst av allt var att jag träffade M och att vi, i mitten av oktober, blev tillsammans ikväll firar vi med ett restaurangbesök.

Förkylning

Ser fram emot kvällen med Bonde söker fru och grönt te med citron och ingefära. Tills dess blir Ibumetin min vän och pappersnäsdukar mina följeslagare.

Utan vatten

Jag hade glömt bort att vattnet skulle vara avstängt i fastigheten under dagen. Ingen höjdare när man inte är förberedd och man jobbar hemma. Som tur är finns J på andra sidan vägen som bjuder på lunch och kaffe.

Back to work.

Dårskaper i Brooklyn

Nu är Dårskaper i Brooklyn utläst och jag känner mig lite tom. Kanske går jag förbi biblioteket före träningen och lånar någon annan bok av Paul Auster. Jag är övertygad om att USA måste bli ett resmål längre fram och att Brooklyn ingår i planeringen.

Fritz

Jag älskar att vara kattägare.

Fem myror är fler

Det är aningens ironiskt och meningslöst att ha nya skor och känna sig lite kontors-chic just idag när jorden ska gå under. En del förutspår ond bråd död och svarta hål medan andra hävdar "ingen fara på taket". På andra håll försöker man liva upp stämningen. Metro prydde dagens blaska med smileys - och i en vecka framöver - för att lyfta fram "glada nyheter, såhär i höstmörkret". Men vad spelar det för roll, om morgondagens tidning ändå inte kommer att ligga i sina tidningsställ?

Jag tror stenhårt på att fem myror är fler än fyra elefanter och att en liten grupp forskare/vanliga meniga får utgöra elefanternas roll och forskarna i Cern myrorna. Jag är övertygad om att jag kan ta tåget hem i eftermiddag, ta en promenad och avsluta med en kvällskopp te. Jag kommer varken slukas av svarta hål eller explodera av ett nytt Big Bang. Så därför kommer jag att fortsätta känna mig nöjd över mina nya skor och fortsätta för-undras/argas över skvallerpressens skrämseltaktik.

Min granne Totoro

Glömde tillägga att jag äntligen såg Min granne Totoro igår. Jag fullkomligt älskade färgerna när Satsuki och Mei står och väntar under ett paraply på att deras pappa ska komma med bussen, Totoros fina karktär och kattbussen som tar systrarna till sjukhuset där deras mamma vistas. Otroligt varm och fin film som jag vill se igen.

2008 i bokform

Min kalender är tillbaka! Efter att ha letat mig tokig i någon vecka efter den dök den idag upp på jobbet. I ett "hemligt" fack jag inte visste om att jag hade i jobbväskan låg den gröna boken med minnen och planer - 2008. Äntligen kan jag planera och strukturera igen!

Utdrag från kalendern 8/9 2008:
Medel/Styrka 17.30

Nu är det bara att bita ihop och komma igång med träningen på allvar. Punkt slut.

Bästa kommentaren

"Ni är så söta ihop - ni ser ut som ett par hämtat från andra världskriget".

Briljant kommentar från E som menar att M har tysk frisyr och jag har någon slags gullig/romantisk stil.

Helvetes resan till jobbet

Tåget var 40 minuter sent. På bussen spydde en kille. Då spydde nästan jag.

Phew

Ont i nacken, trötta ögon. Nu lägger jag ihop datorn och tar helg. Efter dagens övertid börjar jag ÄNTLIGEN att se ett slut på det här projektet.

Om några timmar hämtar jag upp kusin på stationen. Fint.

Kattresan

I dag fick vi ett vykort från M's familj. Kortet pryds av katter i olika färger och mönster samt med texten Cats of Crete. Två saker gör mig förundrar mig:

1. Vad hände med de turistiga vykorten med strandvyer, hotellkomplex och städer i neonljus?
2. Är det SÅ uppenbart att vi är så stora kattfantaster och man därför tänkt "Det här måste vi skicka till I och M" och att man i och med det skickar två vykort från en semester?

HAHA. Såklart tycker jag att det är jättefint av M's familj att skicka oss kortet. Och jag slår vad om att Fritz efter detta fattar pennan och skaffar sig brevvänner i Grekland!

Old men and blueberry candy

Boken kom för ett par dagar sen (jag fullkomligt älskar hur författaren radar upp huvudkaraktärens 17 bokryggar som förvaras på en hylla ovanför sängen i det pyttellilla rummet). Berättelser om ensamma - i det här fallet självvalt - medelålders män måste vara det nya svarta. Jag tror jag gillar't.

Idag är det svart citronte och Tastes of Nature Nordic som håller mig vaken. Naturgodis med ett svalt "Nordic" på kan väl uppfattas lite väl övertrendigt kanske. Men att hitta tranbär och youghurtöverdragna blåbär och björnbärsbitar ger någon slags naturromantisk känsla av skandinavien och Sverige som land. Skogspromenader får bli kommande hösts nya.

Back to work

Skönt att vara på kontoret igen. Att jobba hemma nästan en vecka gör att man klättrar lite på väggarna. För hur mycket betydelse har egentligen inte 10 minuters kaffepaus på eftermiddagen (idag med vaniljglass och björnbär), när energin börjar tryta? MYCKET. Jag får ärligt talat lite panik av arbete och hem på samma plats. Jag har sett hur det är att inte kunna skilja på jobb och privatliv. Eftersom jag är kontorsråtta kan jag skatta mig lycklig åt mina ungefärliga 9-17, men att ha eget - med kontor hemma - NEJ. Hur som helst sätter jag mig på tåget om någon timme och känner mig nöjd över dagen. Jag hoppas att den avslutas i soffan med bästa killen brevid och en katt i mitt knä.

Det är över ett år sedan som Ida in Berlin-bloggen var aktuell. Den perioden känns så nära, men ändå så långt bort. Framtiden? Vi får se.

Hoppas att boken jag beställde ligger på hallmattan idag. Det börjar bli höst på riktit och jag vill krypa upp i soffan med ytterligare ett av Patrick Süßkinds verk och en kopp te.

It's raining cats and dogs

Det som har hållit mig on track sedan jag klev upp idag är att jag och världens bästa kille ska gå och dricka finkaffe om en stund. Den här dagen vid datorn har enbart ackompanjerats av regn och snorpapper när jag i själva verket hoppades på solsken (till eftermiddagens händelse) och framgång.

Ode to Fritz

Mina bästa killar.
Bild lånad av E.

Två tassar på ryggen när jag sitter hemma vid köksbordet och jobbar. Tigger om uppmärksamhet och en plats i mitt knä. Jakten på muspekaren och lägger sig ner och spinner. Små kattdrömmar och ryckningar i tassarna som visar att jakten fortsätter i sömnen.

Numera är jag kattägare till en egen liten Fritz. Älskar't.

Vykort från norr

Kära vänner,
här kommer några sommarhälsningar från norr. Just nu sitter jag vid min dator och arbetar. För en stund sedan var jag ute på lunch och åt en god briemacka på 1700-talscaféet. Solen skiner och i kväll tänker jag ta mitt första dopp för i år. Hoppas att allt är bra på hemmaplan.
Soliga hälsningar,
I

Eko

Det är tyst på kontoret idag.
Winnerbäck, Bowie, Kent, Alphaville, Welle:Erdball, Tiger Lou, The Knife, Damero, MIA., Vampire Weekend, Burial och Death Cab for Cutie är dem som håller mig sällskap.

I eftermiddag tar jag kortvarigt adjö av Skåne. På återseende.
Idag flyter det. Låt det så även göra fram till sena kvällen.

Stiltje

Nu vet jag helt plötsligt inte hur jag ska ro det här i land. Jag vet inte om jag ska lägga mig ner och redan nu känna mig besegrad eller om jag ska försöka gräva fram mina slipade vapen igen. Trots att jag har kontakter känner jag mig jävligt ensam i det här. Emellanåt får jag en dunk i ryggen och ett det här funkar ju, men ibland är det bara blankt _____.

HÄRRE GU'!

Celsius

Jag sitter på kontoret och känner mig fortfarande omtöcknad av alkohol och toner. De grå molnen sprack upp och solen lät oss sitta bländade på Sofieros gräsmatta igår med varsin sallad i knäet. Falsksjungande Håkan överraskade mer än vad jag kunnat ana - somrigt och vackert göteborgskt (ett år på västkusten är inte att förglömma) men lika mycket som Håkan är en lätt sommarbris, lika mycket tog Kent mig med storm. Känslosvallningar mellan berg och dal (C, du kommer alltid att vara ett med Klåparn och för ett ögonblick kunde jag nästan se hur du belåtet - med en cigg mellan fingrarna - såg ner på tillställningen med dinglande ben mellan tornen på slottet), men jag har sällan haft så roligt/dansat så mycket på en spelning. Det var med några fniss ett leende som jag kröp ner mellan blommiga lakan runt midnatt.

Heut' ist mein tag

Idag:
...har jag blivit nedstänkt av en lastbil.
...är jag i Eslöv.

MEN, jag har fått en bra InDesign-genomgång, solen skiner och snart ska jag ta tåget(härifrån) hem och köpa väggfärg med världens bästa kille.

Jag avslutar det här som jag avlutade de flesta fredagar för några år sen; FRIDAY I'M IN LOVE.

Patterns

Jag funderar på tavlor. Det gör så mycket för ett rum. Hemma är inte en enda tavla uppsatt. Precis som många andra har jag fastnat för Michael Sowas tavlor, men jag vet inte vilka jag ska beställa. Jag tittar på dem nästan varje dag men har inte kommit mig för att klicka Buy.

Ikväll åker jag och M på vernisage utanför Båstad. Hade man haft några tusenlappar i bakfickan hade det inte varit svårt att komma hem med något att pryda väggarna med. Men istället får jag fundera vidare på vilka tryck av Sowas tavlor jag ska beställa hem över en kopp wiener melange.

8-5

(badbird, Flickr.com)

Jag står i valet och kvalet. Fortfarande kan jag tvivla på mig själv - kunskaper och färdigheter. Kanske är jag rädd att ta mig vatten över huvudet. Överlag är det svårt att ingå i ett 8till5-schema. Lite råd på vägen hade inte varit fel.

Bortom järnvägsstationen

(Nbokker, Flickr.com)

Idag har jag varit i Eslöv. Eslöv vill man fly ifrån. Det känns litet, instängt och så långt ifrån havet man kan komma. När jag hoppade av på den öde stationen tidigt idag höll jag på att gå vilse. Förbi passerade bara skräniga gymnasister på knarriga cyklar. Det var längre att gå till jobbet än jag trodde. Som tur är, så är arbete i Eslöv en avvikelse från det normala schemat. Någon sa att Eslöv är Sveriges tråkigaste stad - snarare by - och jag börjar tro det.

Counting

(Lady Orlando, Flickr.com)

Igår blev det ett glas rosé på Teaterkatten med fint sällskap. Nu håller jag på att tvätta och förbereda. För om 3 dagar åker vi. Det ska bli otroligt skönt att komma bort en stund.

The killing moon

Om jag skulle fokusera på en känsla istället för en uppdatering; LÄTTNAD med en viss mån nya orosmoment. Numera har jag ett jobb att gå till. Min första (halva) lön har kommit och jag njuter av livets goda. Vardagarna äts upp lite av Måsten, men en fullspäckad iPod en solig morgon på tåget, en snabb kvällskopp kaffe och cykelturer kommer nog att göra den här sommaren. På onsdag tar kvällsplanet mig till Berlin - kära, kära återseende.

Aoo work-work

Har suttit vid datorn i flera timmar. Sjukt begär efter en kopp kaffe. Men det finns ingen mjölk hemma. Schade!

It happens all the time

Ibland sker även de bästa sakerna på ett lite ironiskt vis. För drygt en vecka sen visste jag ingenting och nu plötsligt är tågresor och kommunikation en del av min vardag. Jag hade aldrig kunnat ana att mitt extrajobb på något sätt skulle höra ihop med något mer betydelsefullt längre fram. I viss mån är jag lite nervös, men å andra sidan måste jag kanske börja lita lite mer på mig själv.

För några dagar sen gjorde jag Jung personality test som Je visade mig. Efter ett par glas vin fyllde jag slutligen i det - jag hade gjort det utan vinet också, men jag har dargit mig lite för att se resultatet. Kanske har jag varit rädd för att se hur jag är, vem jag är. Testet tror jag kanske inte är den universella analysmätaren av personligheter och att resultatet skulle vara det enda gällande. Men det kändes ganska definitivt när jag fick min personlighet "svart på vitt". I de flesta avseenden konstaterade jag och Je att det var skrämmande slående. OCH, det var ganska skönt att se att just mina karaktärsdrag faktiskt finns med bland de 16 typerna. Det kändes bra att få bekräftat - såhär funkar jag (trots att jag alltid vetat om det).

Så eftersom jag nu vet vem jag är, så är det kanske dags att börja lita lite mer på sig själv. Ett 140-sidigt dokument med enkla uppställningar borde inte vara omöjligt. Det här fixar jag.

You are my heater

Det är vår i luften och jag har varit på långpromenad längs havet. Jag hamnade hemma hos V där det bjöds på te och årets första balkongfika! VÅR. På väg hem ringde M mig och kom ner till stan och bjöd på lunch. Och om en stund går vi till M&E och äter våfflor.

vår.
Vår.
VÅR.

Boogybytes

Bild: www.revolver.nu

Jag känner mig bra i kroppen efter passet med step/core och är nöjd över att jag har målat en av väggarna. A-fil och hemgjord müsli i kombination med en ny platta Ellen Allien-remixar är en bra belöning.

Sen sist:

FÄRGAT HÅRET - Äntligen tror jag att jag har hittat den rätta nyansen.

TRÄNAT - Tredje passet för den här veckan. Ett fjärde på söndag.

FUNNIT NYTT CAFÉ - Ljus lokal, himmelskt te och betala först när man lämnar stället - precis som i Berlin.

SHOPPAT - I Ullared tillsammans med Je. Inte allt för många fynd, men en trevlig dag med fint sällskap.

HÄLSAT PÅ I PARKEN - Kaffe och långa konversationer/utlägg med fin musik i bakgrunden.

Kunna & göra

Jag önskar att jag var bra på någonting. Då menar jag bra som i att behärska någonting fullt ut. Tänk att kunna spela ens favoritlåtar felfritt på piano eller gitarr, tänk att kunna prata ett annat språk flytande.

När jag var liten var jag med i en liten teatergrupp för ett kort tag. Jag fastnade inte för det alls. När jag blev lite äldre tyckte jag att fotbollstjejer var jättehäftiga, men av lathet eller någon annan anledning provade jag inte på det. På mellanstadiet spelade några av mina vänner tvärflöjt. Jag tyckte att det både lät och såg fint ut och ville börja. Jag tror mina föräldrar hindrade mig, eller så kom jag på andra tankar redan efter en vecka. Senare började jag gå på ridlektioner. Gruppen jag var i, som även min bästa kompis tillhörde, var alldeles för avancerad för mig. Men jag kände att jag var tvungen att vara med i hennes grupp. Det gick inte alls bra och jag var i själva verket rädd för hästar. I sjuan provade jag på att spela trummor på en musiklektion. Jag började ta privatlektioner och började spela i band. I replokalen hade jag svårt att hålla mig ifrån de andra instrumenten. Då började jag ta gitarrlektioner. Låtarna jag valde var för svåra och jag lärde mig egentligen aldrig att ta grundackorden. Jag visste inte vilka som var vilka. Bandet höll ihop i ganska många år. Under tiden började jag ta fotolektioner. Knäppa bilder och framkalla i mörkrummet var roligt. Men jag skulle inte påstå att jag är speciellt bra på att ta bilder. Jag orkade aldrig lära mig kamerans finesser och funktioner. När jag började läsa på universitet tog jag en kvällskurs i tyska. Jag vet fortfarande inte när der blir dem osv.

Ibland önskar jag att jag hade pushats mer och att jag hade satsat mer på någonting när jag var yngre. Kanske är det det brinnande intresset för något specifikt som saknas. Jag undrar varför jag aldrig har lyckats att hålla mig till en eller ett par saker. Kanske avundas jag bara de som låter hela livet uppslukas av Det stora intresset.

Jag funderar på att ta en kvällskurs i tyska igen. Jag vill ta gitarrlektioner och lära mig mer om digital bildhantering. Jag är nog och förblir en obotlig mångsysslare.

Snö och Pornographers

På taken ligger det nykommen snö och jag lyssnar på The New Pornographers som Je tipsade om. Om en timme ska jag gå och möta V på stan. Det blir nog en fin dag.

Writing & skiing

Nu har jag troligen skrivit min snabbaste skivrecension någonsin. Kanske är det enklare när skivan är usel rakt igenom. Då finns det liksom inte så mycket att fundera över. Snabbaste, med lägsta betyg. Någonsin. Ytterligare en sak ur världen. Det är kanske dags att pricka av lite mer på att-göra-listan så att det kan bli någon skidresa. I morgon lämnar jag Skåne och åker till snön i norr. Jag och skidor är en ungefär lika ovanlig kombination som snöstormar i Sahara. Önska mig lycka till!

Then I found a box

Förutom att gå på stan och umgås, har jag de senaste dagarna ägnat mig åt att:

Skriva vykort
Finns det någonting bättre att hitta det personliga och perfekta vykortet till ens vän, kusin, bästa vän eller vem som helst? Egentligen roligare än att skicka brev eftersom utseendet på kortet speglar någonting - en känsla, en situation. Det bästa är när man skickar iväg det och känner att det är perfect match med mottagaren.

Leta ny musik
Jag vill ha mer av glättig fransk pop, fina kombinationer av electronica-folk och loungeiga utsvävningar från Paris med rötterna i new waven.

Lite fransk/tjeckisk pop får illustrera de kommande vårkänslorna. Och färgerna - ÅH-så-fina:


Rita dagbok
Egentligen roligare än att skriva dagbok. Fint att lyfta fram guldkornen från den gångna dagen värda att tecknas ner. Korta små historier (förhoppningsvis) roliga att läsa och beskåda längre fram.


Annars är jag mycket nöjd med de fantastiska fynden jag gjorde igår. Hittade den perfekta koftan på Twilfit gjord i 85% bomull, 15% cashmere för 150:- nedsatt från 599:- Kom även hem med ett fint pärlhalsband för ynka 15:- och ett par finfina örhängen som får ersätta de jag nyss tappade bort.

Sjuka sjukor

Det är tråkigt när ens bättre hälft är sjuk. Dels för att han är sjuk och därmed mår dåligt och dels för att det inte finns någonting att göra. Under dagen har jag varit och shopat med Je, men har mått lite konstigt. Jag ställde in träningen men hoppas på att kunna gå i morgon istället. Jag sitter och huttrar här vid datorn eftersom det är målarfärg i hela vardagsrummet och funderar på att koka te. Kanske kan lite grönt te ta kol eventuella baciller.

Der blaue Engel

Vi avslutar en tiotimmarsdag av tapetsering med Marlene Dietrichs debut Der blaue Engel. Fint.

Spring

Jag avskyr kaoset som är i lägenheten nu. Överallt står saker täckta med plast och saker som väntar på att få en egen plats i en bokhylla. Jag vet att det inte dröjer speciellt länge tills det är klart, men helst av allt skulle jag vilja ha det färdigt nu. Och inte sen. Så, istället för att sitta här i röran skulle jag inte ha någonting emot att gå ner på stan tillsammans med Je och dricka finlatte på Koppi.

I går var jag och Je i alla fall i Höganäs och kollade lite second hand. Jag hittade en rutig skjorta i uppiggande färger. Jag har tidigare tyckt att rutigt inte passar mig, men det beror nog på rutornas form och storlek. Den kommer att bli fin i vår med uppvikta ärmar. Je kom hem med en finfin boksamling med fina bilder i. Jag känner verkligen på mig att det kommer att bli en fin vår.

Idag är i morgon

Jag glömde bort lite vad jag skulle skriva, mer än att jag är otroligt glad över att Je kom med tåget idag. I morgon blir det intervju och secondhandrunda. God natt!

Kaos

Det är smått kaosigt i lägenheten för tillfället. Eftersom vi fick vardagsrumstaket målat i lördags står möblerna mer eller mindre övertäckta med plast och det går knappt att titta på tv. Datorn går inte heller att använda där inne, så därför sitter jag i sängen med en stationär(!) dator och med skärmen på en stol. Har jag inte rätt att längta efter en lägenhet som är klar att kunna leva lite normalt i?

Loggade nyligen in på internetbanken för att kolla om lönen har kommit in. Jag är inte vidare förvånad - den hade INTE kommit in. Det är ju inte första gången det händer. Jag blir så trött! I morgon åker jag till Ullared, så de får vara goda att sätta in mina pengar idag!

Annars skiner solen ute och jag försöker att få sällskap ner på stan. Så nu in i duschen och sen ner på stan.

Lördag förmiddag

Teet är slut och jag har precis tittat på Miami Ink. Det påminner mig om att min tatuering har blivit ganska oskarp. Inte konstigt egentligen, eftersom det var över fem år sen jag gjorde den. Jag vet att jag inte kommer att tatuera mig igen (vad skulle det vara för motiv, var skulle den sitta?), men jag kanske får fylla i den jag har så den ser vettig ut. Men det får bli ett senare projekt. Annars tycker jag att Miami Ink är ganska underhållande. I dagens avsnitt satte Kat på en guldkrona på en av tänderna men ångrade sig en stund efter. Och någon gjorde en tatuering av en backspegel med sina egna ögon i. INTE snyggt. Det som får mig att skaka lite när jag ser programmet är att människor kommer in med en idé, som t ex tjejen med backspegeln i svanken. Hon ville ha en tatuering som symboliserade hennes barn. Tatueraren frågade vad som utmärkte deras relation, och tjejen sa att hon alltid tittade till sina barn i backspegeln för att se så att allt är OK. SÅ, det blev en backspegel och tärningarna i den fick symbolisera barnen. Jag hade aldrig kunnat med att gå in och berätta ungefär vad jag vill ha, de skissar upp något annat på 40 minuter (förvisso kanske en bra idé) och direkt säga "Ja, det blir bra!" för att sedan bära just det motivet resten av livet. Så definitivt. Spännande att se att andra gör det.

Om ungefär två timmar ska jag ta bussen till jobbet. Under tiden ska M och hans pappa måla taket i vardagsrummet. Jag längtar så sjukt mycket tills rummet är färdigt och vi kan börja möblera och äntligen börja leva lite normalt i lägenheten.

OCH; inom en vecka är Je i stan! Helt ofattbart att hon blir en del av vardagen igen. Som jag längtar!

Drömmars mål

Gå upp 5.30. Ta bussen 6.22. Vara på jobbet 7. Ta bussen 14.30. Jag klagar inte. Den senaste veckan kommer att ge mig pengar. Jag känner mig behövd och att jag utför någonting under dagen. Men när jag kommer hem funderar jag på hur det är att försörja sig på det man brinner för. Som bruden ovan. Tänk att arbeta med sitt största intresse. Få betalt för det. Finns det några nackdelar? Jag hoppas att jag är där en dag. Verkligen.

17 februari, 2008

"Och där faller ännu ett år
sönder till små minnen
all dagar blir igår
Varför väntar du här på ingen
speciell, ingen särskild

Hur länge ska du stanna kvar ikväll?

Och där faller ännu en tår
rinner nedför kinden
Jag ska kasta allt när jag går
Fräta bort allting med Thinner
speciellt sånt man
aldrig får glömma
Jag ska stanna kvar länge ikväll

Och där faller ännu ett år
spricker upp och försvinner
men av dagarna som går
ska jag fylla varje timme...
speciellt och alldeles särskild

ska jag vara innan det
blir kväll igen..."

Du lärde mig så mycket, tog mig genom tonårens svåra år. Jag kommer aldrig att glömma hur mycket du gav. Alla mina tankar är hos dig i dag.

Update

Fixat och trixat med ansökningar och PDFer. Om en stund ska jag träffa V vid Framtid. En hel eftermiddag på stan med fika var ett tag sen. Det ska bli fint. Och ikväll gör jag mitt sjätte pass sen jag köpte träningskortet - nu jävlar (inte en gång till att jag lägger av efter någon månad)!

Annars: söker jobb som vanligt och gottar mig åt nyfunnen musik på Myspace (HUR hittade man ny musik förr?!).

Das wahr alles. Ciao.

Realisation

I går satt jag hela dagen och skrev på reportaget jag strax ska maila i väg. Lite finputs återstår, men det borde snart vara avklarat. Efter en hel dag inomhus bestämde M och jag oss för att åka till secondhandbutiken som ligger ungefär 2½ mil härifrån för att lämna lite grejer. När vi ändå var där tittade vi lite och jag hittade äntligen det perfekta teakbordet jag har letat efter! Tur var att vi hade bil så att vi kunde komma hem med vårt 150-kronorsfynd (herre gud, på en auktion kanske det hade kostat 600 kronor eller mer!). Numera har vi alltså det perfekta soffbordet - jag är helnöjd!

När vi kom hem satte vi ut en annons med vårt gamla bord (björkfaner är döden) på blocket och redan i eftermiddag kommer någon och tittar på det. Blocket kanske är grejen. Det finns en del i källaren att sälja av. Allt i björk.

Just some light dusting on a feb morn.

Överraskning

I dag trillade det finaste vykortet någonsin ner på dörrmattan. Kanske inte rent estetiskt, men meddelandet. Jag har världens bästa kille.

Från Berlin

Back to basic (90's)

Nyligen visade de Grunge Era top 10 på Vh1. Jag var tvungen att sitta kvar med min kopp kaffe medan de räknade ner, för att se om Nirvana hade första platsen. Mycket riktigt. In bloom från 1991. Jag minns hur jag varje dag efter skolan skyndade mig hem när vi hade fått MTV för att se om något av mina favoritband var med. Om just Nirvana dök upp tryckte jag snabbt Record och spelade in i realtid. Jag undrar hur många videos jag lyckades spela in med det jag tyckte om då. Det hade varit roligt att titta på banden nu i efterhand. Det var ungefär då jag började spela trummor och tog lektioner på fritidsgården och som mitt rum var tapetserat med Kurt Cobain och de andra. Det var en rolig tid. Jag hade inte bott i Skåne så länge och det var en slags brytpunkt i mitt liv tror jag. Fint att minnas.

Nu sitter jag här med mitt starka kaffe och inser att det har hänt mycket sedan -96. Nittiotalet kanske har varit på tapeten ett tag, men jag gillar de diffusa klippen och kläderna i en av Holes videos. 90-talet kanske var den gyllene eran, vad vet jag. Kanske romantiserar jag bara igen.

Tänk vad en Nirvanavideo kan göra.

Några rader från dickes B

Jag fick precis ett fint mail från Grünberger Str. Strålande solsken och ett fint Berlin, ungefär så vi mötte staden i februari förra året. M skrev att han gärna vill åka dit med mig snart och jag längtar. För att få lite stämning snurrar BPitch Control-skivan i skivspelaren. Jag måste försöka lägga undan lite pengar. Berlin snart, hoppas jag.

Det har varit en fin dag med mamma på stan idag. Jag kom hem med lite ansiktsprodukter och en bra känsla i magen. Fintid med mamma borde jag ha lite oftare.

I går var jag på middag hos A. Det var trevligt med vin och snack om ditten och datten. Och snart är det jag som bjuder på middag. E är här vilken minut som helst.

Dickes B oben an der Spree
Im Sommer tust Du gut und im Winter tut´s weh
(Det verkar inte alls stämma)




P.S Jag saknar min kille D.S

Våra bästa år

Igår var jag hos A och åt frukost innan jag började jobba. Eftersom vi båda har varit lediga ett tag har vi båda, nästan slaviskt, följt Days of our lives. Det var en evighet sen M och jag kom hem från Tyskland, men sedan dess (om inte längre) har de jagat Salem stalkern. Det är ju nästan patetiskt. A och jag diskuterade serien ett tag och letade efter något på Wikipedia. Jag fick två chocker:

1. Days of our lives har sänts sedan 1965!
Jag trodde att de första anvsnitten kom i början av 80-talet. Herre gud, 1965 - det är ju i närheten av TVns ankomst i Sverige!

2. Twists: Salem Serial Killer (2003-04)
Betyder det att de kommer att jaga seriemördaren under ett helt år?! Det är nästan så det känns.

Funderingar på plan 3

Vissa gånger är det inte alls roligt att jobba inom vården (jag visste från början att det inte var min grej). Igår när jag la mig hade jag en jobbig känsla i magen. Jag kunde inte riktigt sätta ord på vad det var, så jag sa till M att jag bara ville somna ifrån det när vi hade släkt lampan. Efter en stund kom jag på mig själv med att tänka på scenarion och situationer från vårdhemmet. Det tar trots allt på en, att se människor med ett helt liv bakom sig, som bor i 90-tals korridorer som inom de närmsta åren säkert är slutet. Vissa dagar kan det vara roligt att få höra om livsöden och historier från första delen av seklet, titta i fotoalbum med gulnade blad och se familjefoton på de gamlas välbevarade möbler från 50-talet. Men någonstans finns känslan kvar. Sista anhalten?

Jag lyssnar på Death cab for Cutie och har precis tagit ut en kladdkaka från ugnen. Jag har på mig min bruna klänning med vita prickar som jag hittade i Berlin, och känner mig lite som husmodern i Tom & Jerry man bara ser benen av som säger Mmm-mhhh-MM! Den svarta nya husmodern, det är kanske jag det. Efter en dag full av tvätt, disk och bakning.

Death cab for Cutie - Title and Registration

Tålamod

Jag har precis skrivit rent en intervju jag gjorde för alldeles för längesen. Ute stormar det och ikväll ska jag och M gå på bio och se Arn - Tempelriddaren. Jag måste medge att jag inte har några högre förväntningar alls, men att det ska bli spännande att se eftersom bland annat V blev positivt överraskad.

Annars kommer jag att jobba hela helgen, men det går. Extra pengar på konto. Egentligen skulle det varit pay day för mig idag också, som för alla andra, men eftersom min chef hade struntat i att hämta min lönelapp får jag vackert vänta en vecka till. Ok, det får gå.

Igår när jag fick min lönespecifikation blev jag överlycklig eftersom det såg så mycket ut, vilket jag också förklarade för chefen. Varpå hon sa att det var alldeles för lite. Det som jag läste som 4920 var i verkligheten 49.20! 49.20 i lön på en månad - hooray! Jag fick i alla fall en förklaring om att det var tillskottet som skulle komma i januari. Men utan en vanlig lön gör 49 spänn varken mer eller mindre. Om en vecka får jag riktig lön - jag längtar.

1 2 3 4

Saker och ting börjar röra på sig, bokstavligen talat. I veckan var jag och tränade mitt första medelpass och idag fick jag det glädjande beskedet att 600 kilometer kommer att förkortas till kanske 600 meter! Gud, det är för bra för att vara sant.

Ute regnar det och jag har arbetat med min slutuppgift. Även fast det är trist att skriva på någonting som man inte alls är intresserad av och även fast vädret har tröttat ut mig för längesen, så spelar det liksom ingen roll.

Grattis, min vän!

(Lyckas jag bara få ett jobb jag trivs med snart så vet jag att våren kommer bli PERFEKT!)

Feist - 1234

In the distance

[Raderat]

Finns det något vackrare än nystarter?

Solljuset faller in på vardagsrumsgolvet och jag har precis avslutat samtalet med Je. Ett samtal till 08-regionen är för det mesta den dos av push och inspiration som jag behöver ibland. Jag känner mig ganska klar i mina tankar igen. Lightness, precis som Death cab for Cutie spelar just nu.

Death cab for Cutie - Lightness

Besök

Som en skänk från ovan (ok, jag har egentligen inte råd) ringde chefen igår och sa att mina tider blev inställda både idag och imorgon. Det kunde inte komma mer lägligt! Så imorgon blir det säkert att kika på stan i gott sällskap, ta en fika och ta igen allt sedan sist. Fint.

(Och väderkartan visade sol imorgon!)

5+ och gråzon

Jag fick sådan huvudvärk att jag var tvungen att gå ut. Passade på att lämna filmen från igår. Det är grått ute och några regndroppar kommer då och då. Trots det har ett träd så smått börjat blomma på innergården. Det är väl inte så det ska vara?

Januarivädret tar kol på mig. Det är nästan så att jag saknar vintervädret, kanske kommer man att uppskatta vårvädret ytterligare lite mer. Nej, jag ångrar mig. Det får mer än gärna bli vår. När jag har varit hemma några dagar i rad och jag har sett varenda nyhetssändning mellan 07 och 15 och granskat varenda väderkarta har det slagit mig att något måste vara fel med Skåne. Även om det har varit soligt i hela Sverige, så ligger det en tjock grå massa över nordvästra Skåne. Jag har nog valt fel del av landet. GUD, jag behöver lite sol.

MEN, bättre än 25 grader i hela Götaland, strålande solsken och lätta sjöbrisar in över Skånes kuster är att Je kommer till stan imorgon. Jag ska göra allt i min makt för att försöka byta bort torsdagens pass med gamlingarna. That's all for now.

Ett litet löfte om våren

Det känns som det är vår i luften. Solen är framme och det är inte ens kallt i vinden. Det är den åttonde januari så än är inte våren här. Men det var en liten lyckokänsla jag kände i magen när jag gick till Konsum för att köpa bakpulver. Jag vet att det är månader kvar till våren, men det är inte SÅ länge. Snart kommer Je och hälsar på och i parken skuttade en liten fransk bulldog runt tillsammans med en annan hund.

Wir kinder vom Bahnhof Zoo

David Bowie - Heroes

Att drömma sig bort.

Ljuset i tunneln

Det verkar trots allt som att det ordnar sig med den borttappade lönen. Förhoppningsvis trillar det in pengar på kontot senare idag. Inga summor att bli rik på, men något i alla fall. Som det ser ut nu kommer det att lösa sig med decemberlönen också. Det ljusnar!

I fredags var jag på långfika tillsammans med S. Det var iskallt mellan husen nere på stan, men en latte och ungefär två och en halv timme senare kände jag mig belåten. Vissa personer önskar jag att jag inte hade på så långt avstånd.

Nyheter annars är att M åker till Berlin första helgen i februari och att jag samtidigt hoppas på att Je kommer och förgyller just de dagarna. Nu ska jag göra mig iordning och gå ner på stan för att hitta en födelsedagspresent till Ms bror.

Det blir aldrig som man tänker sig (nästan)

Jag sitter på pappas kontor och har skrivit ihop sex resor som ska vara med i den kommande katalogen. Utanför blåser det storm och det stör mig att se hur trött och ur form pappa är. Såklart är det bara någon släng av förkylning/influensa som vägrar släppa taget, men det faktum att han aldrig är ledig gör inte att det blir bättre precis.

I eftermiddag kommer S förbi och hämtar mig för att ta en fika på stan. Det slog mig för några dagar sen, när jag tänkte på min och S gymnasietid, att jag faktiskt har gjort det mesta som jag då tänkte mig att göra. Inför studenten satte skolan ihop en katalog med de avgående eleverna och ställde några frågor om vad man tänkte sig efter studenten och i framtiden. Under mitt foto stod det bland annat att jag ville plugga i Göteborg och senare kanske plugga utomlands. Det förstnämda förvånar mig inte, men det sista... Jag har funderat på det - var det så att jag verkligen tänkte mig det, eller ens hoppades på det? Jag minns att Je sa att en av de främsta anledningarna till att hon sökte skolan i Jönne var att det var goda chanser att åka utomlands och plugga. Det var inte en av mina anledningar. Valet handlade nog mest om att det fanns en bredd i programmet och att jag skulle få jobba en hel del praktiskt. Det är ändå intressant att se att det blev så, att jag reste utomlands. Kanske var det så att jag drömde om det, innerst inne. Kanske kände jag på mig det? Ingen aning. Men det känns ändå bra att i efterhand se att man gjort det man funderade på. Det enda som saknas från gymnasiekatalogen är att jag ska skaffa katt. I sinom tid.

Dunkelheit

I förmiddags var B och A här på fika och för att se lägenheten. Det var trevligt att ses alla tre igen (det sker för sällan!). När vi hade ätit god mat på Mezo och tittat lite på stan konstaterade vi att det bara är ljust sex timmar om dagen, innan det börjar mörkna. Deprimerande. Jag längtar verkligen till våren och ljusare tider.

I går var M och jag och fika med Jo. Om några dagar flyttar han till Berlin igen och vi passade på att stämma av lite inför kommande arbeten. Trots att jag inte har fått många jobbtider känns det som att jag kommer att ha en del järn i elden inom det närmsta. Det känns bra. Speciellt eftersom kreativiteten och motivationen tynar bort mer och mer för varje ledig dag.

Och favorit i repris: trött trött och åter trött (jag tror det är mörkret som gör det).

David Bowie - Ashes to Ashes

Leaving last year

Ut med det gamla, in med det nya - det är ungefär så det känns. Det känns uppfriskande med ett nytt år på något vis.

2007 - ÅRETS

SANNING: Det går om viljan finns.
BÄSTA: Berlin, alla kategorier.
SÄMSTA: C lämnade oss, Ma blev sjuk.
RESA: Räknas att flytta?
OBSESSION: Second hand och antikt.
ÅRSTID: Våren.
SKÄMT: Många, men kanske inte värda att nämnas.
ROLIGASTE HÄNDELSE: Berlin och allt som hörde till, lägenheten.
BÄSTA VÄLBEHÅLLDA LÖFTE: Våga lite mer.
TV-PROGRAM: Top Model by Heidi Klum.
KOMPLIMANG: Att bli publicerad.
DEPRESSION: Se "SÄMSTA".
TE: Champagne, Grönt Chai och grönt med citron.
FINASTE HÖGTID: Midsommar.
JAG-HATAR-DIG: Kanske inte så starkt som h a t a r, men jag måste nog säga läraren i Sozialpsychologie.
KÄRLEK: Marcus såklart!, Berlinkvällar.
FILM: Good Bye, Lenin!, Sonnenallee och Das Leben der Anderen.
CITAT: Det finaste någon sagt var det någon sa på C's begravning.
KONSERT: Damero, Modeselektor och Ellen Allien på Watergate.
FÖRÄNDRING: 2007 har varit förändringarnas år - jag har bott på fyra adresser.
VÄN: Jennie - alla år!
DRICKA: Weihenstephaner Weissbier med citron, te, Becks lemon, Bionade ginger/orange.
MATRÄTT: Pasta av olika slag.
KLARAR-MIG-INTE-UTAN: Kalendern.
HJÄLPANDE HAND: Marcus alla kategorier!
BEFRIELSE: Fixa det mesta på FHTW.
UPPTÄCKT: En del nya sidor och en underbar stad!
BISARRASTE: Att TL-intervjun inte blev av och att jag numera jobbar extra med gamlingarna (= tidsmaskinresa tre år bakåt!).
JOBBIGASTE: Flyttkartonger och se "SÄMSTA".
FEST: Många under våren men spelningen på Watergate måste varit den bästa.
ORD: Snarare frasen "Ich hätte gern...".
LÅT: Damero - Zwischen gestern und Morgen.
BAND: Damero, Soffy O och Tiger Lou.
SKRÄMMANDE HÄNDELSE: Se "SÄMSTA".
DET-TRODDE-JAG-ALDRIG: Flytten utomlands och se "SÄMSTA".
FÖRLÅT: C.
GÅR-EJ-ATT-LYSSNA-PÅ-UTAN-TÅRAR-LÅT: Den första på begravningen.
PIGGA-UPP-LÅT: Någon med Soffy O eller Suburban kids with biblical names.
CAFÉ: Kaffeeladen, Elephant.
JAG-KLARAR-MIG-FAKTISKT-UTAN: Inrutade vanor till max.
LYCKLIGASTE STUND: Berlin med Marcus och nuvarande lägenheten.

Trouble and desire

Jag sitter och lyssnar på Tiger Louskivan med etiketten "Sonderpreis 3.50" som jag hittade i Berlin. Jag älskar Sam as in Samantha och funderar på att skriva en lista Topp5 - 2007. Återkommer.

Dagens att göra

I dag blir det nästan lika fullspäckat. Strax åker vi till pappa och tvättar bilen och visa PDF:n med förslag på 2008katalogen. Sen tar vi oss till stan igen och köper de sista julklapparna och fikar eventuellt med mamma, för att sedan gå hem och packa upp lite lådor. I kväll har V glöggfika med mycket folk vilket ska bli roligt. Det blir nog en bra dag.

Booked

Jag vet inte om det bara är julen som gör att almanackan har varit full de senaste två dagarna. Men det spelar ingen roll, för det har varit roligt. Igår jobbade jag förvisso, men det var okej. Efter det gick jag hem till A och kelade med hennes katt, blev bjuden på lussebullar och senare mat. Vid 19 gick vi till B och drack glögg som vi brukar göra varje år. M var snäll och kom och hämtade mig på kvällen.

Idag lyckades jag ta fel på tvättiden och körde, i god tro om att det var min tid, igång två maskiner tvätt. En stund senare ringde det på dörren och det visade sig att jag hade tittat fel när jag bokat tiden och således börjat tvätta på någon annans tid. Men det var inte mycket att göra, så jag fick tvätta klart det jag hade påbörjat. En stund innan kläderna var helt torra (skitjobbigt) stressade jag ner till Folk & Rock för att möta J. Vi spatserade ner till Drottninggatan och fikade i chokladbutiken. Han blev mäkta imponerad av sin present från M och mig, och innan vi skildes åt fick jag med mig ett Zero-nummer (Kentupplagan) och en turkisk kokbok skriven på tyska (?!). Det kändes bra på hemvägen både på grund av idéerna vi spånade på och det faktum att jag ÄNTLIGEN hittat en julklapp som jag känner mig nöjd med som M ska få.

Nu sitter vi och lyssnar på någon dubstepskiva, en genre jag aldrig hört talas om, som M hittade på dagensskiva.com. Den verkar lovande. Jag såg nyligen att Ellen Allien har spelning på Weekend Berlin under BPitch Controls label night. Därför önskar jag nästan att vi befinner oss i Berlin på nyårsnatten. Men men. Fler tillfällen kommer säkert.

Blickar framåt

Äntligen! Under tiden som jag var på jobbet idag tapetserade M, hans pappa och A sovrummet! När jag kom hem fattades bara en våd och nu äntligen är det klart - vilket innebär att vi i morgon kan flytta in sängen och lite annat. Även fast vardagsrummet är kvar känns det som en otrolig lättnad att i alla fall ETT rum är klart att börja inreda/leva i.

I morgon jobbar jag igen. Men jag skattar mig lycklig åt att jag kan dra mig i sängen extra med bästa killen eftersom jag börjar först klockan två. Dessutom hinner vi kanske ner till visningen innan morgondagens auktion och kan titta hur emmafåtöljen ser ut i naturligt ljus. Jag tror att den kanske hade varit fin i sovrummet.

Snart är det verkligen julafton! Jag ligger efter med julklappar (jag måste erkänna att jag har ledsnat, speciellt utan pengar och idéer). Jag vill ge de närmsta fina och personliga saker som betyder något. Jag vill inte ge något som är halvhjärtat. Men just nu tryter idéerna och dem med pengarna. Det är bara två julklappar som är klara, resten får jag försöka att hinna med nästa vecka.

Nu ska jag och M se ett avsnitt av Boston Tea Party. Sen blir det tusen kramar, om jag får bestämma!

Konstigt

I tisdags hamnade vårt reportage på löpsedeln. Lite varstans i stan stod det om Xtras Berlinspecial. Det kändes otroligt peppande och jag ber till gud att jag får syssla med just sånt i framtiden.

Igår, när M var på jobbet, hände en konstig sak. Jag satt vid datorn och kollade diverse bloggar och under tiden lyssnade jag på Virginia Jetzt! i stereon. Jag läste en blogg som nästan skulle kunna vara C's. Jag fick en känsla av att personen som skrev det genomled ungefär detsamma som C gjorde och det kändes som att historien upprepade sig lite. När jag hade läst en bit sänktes volymen på stereon. En kort stund senare höjdes volymen (och nej, det har inte varit något fel på varken stereo eller skiva innan). Sänktes. Höjdes och sänktes. Så höll det på tills jag stängde av den. Kanske blev det något fel någonstans, eller är det jag som inbillar mig saker?

Absolute beginners

På några plan av mitt och J's arbete känner jag mig som en absolut nybörjare. Precis som jag konstaterar de tankarna trycker jag igång iTunes och startar den för mig ogenomlyssnade Bowiesamlingen. Första låten: Absolute beginners. Livets ironi?

För någong timme sedan promenerade jag ner till hamnen för att dricka te. Jag satt vid fönstret och tittade ut över havet och läste Kings David Gahan-special. Vissa gånger är killmagasinen så mycket bättre än de där klassiskt tjejiga blaskorna. Ofta tilltalar layouten mer (i alla fall i jämförelsen King - VeckoRevyn) och tonen i texterna är oftast mer neutrala (om de inte hamnar på en dricka-sprit-och-köra-fort-som-fan-nivå). Hur som helst gjorde tidningen mig litet mer hoppfull inför framtiden, om än på ett ganska indirekt sätt. Men det kändes bra i alla fall, att full med te vandra, upp för branta backen, hemåt. Jag var lite nyfiken på secondhandaffären som ligger ett stenkast ifrån oss och var tvungen att kika in. De hade en del fina väskor, men till priser som inte passar min plånbok just nu. Ovanvåningen verkade lovande, men undervåningen får jag ta nästa gång. Kanske i sällskap med Je?

Freundschaft

Shoppingen/fikan/lägenhetsvisningen med Car var riktigt rolig idag. Det var nog evigheter sen sist vi sågs. Mycket att prata om och mycket att skratta åt. Det slår mig nu att jag har varit nere på stan hur mycket som helst sen vi flyttade in här. Inte för att jag har shoppat (det tillåter inte kontot ändå), men det har varit sköna promenader. Även de dagar de har regnat.

De senaste två dagarna när jag gått ner mot stan har jag träffat på en kvinna med en fransk bullterrier. Jag vet inte hur vanliga de är, men jag har inte tidigare träffat på så många. Nu vet jag med mig sen innan att jag gärna letar tecken - MEN, hur stor är sannolikheten att jag stöter på samma kvinna med samma hund två dagar i rad och i helt olika delar av stan? Ok, jag kanske ser det jag själv ser. Och för den som inte förstår vad denna bullterrier skulle betyda, så är det den hund jag mest förknippar med Je. Säger man inte sådan herre (i detta fallet dam) sådan hund? Och jag VET att Je skulle kunna tänka sig just en sån. SÅ, slutsats: Je borde flytta hit eftersom jag ser saker här hela tiden som jag förknippar med henne. Jag hoppas! Fina vardagen med fina vännen, säg att det blir så!

Klappat och klart

Igår lämnade jag ifrån mig texterna. Skönt att vara färdig och det ska bli spännande att se hur publikationen ser ut på tisdag (om inget går snett). Så idag struntar jag i bildtexter och feta rubriker. I eftermiddag möter jag Car på stan istället och har jag tur kanske jag hittar någon julklapp. Efter det tar jag helg.

Groupius

Vy från ett luftslott.

De senaste dagarna är det bara samlingen från BPitch control som har snurrat i stereon. Det behövs liksom för rätta känslan, det behövs för kreativiteten. Jag älskar att få skriva Str. istället för gata samtidigt som jag minns känslan och atmosfären. Strax ska jag sätta på en kopp te och om ett tag är det möte med Herr J på MSN för att färdigställa texterna. Tschüss!

Dead-line

M har precis serverat mig spaghetti och korv vid datorn. Även fast det slabbar med ketchup trivs jag ganska bra när jag sitter och svettas över tangentbordet. På fredag är det dead-line, men för mig själv är den döda linjen imorgon under eftermiddagen.

I förmiddags var jag på stan och fikade med V. Vårt te smakade så gott att vi fyllde på våra badkarsstora muggar en extra gång och utsikten över ett blåsigt och grått Öresund var faktiskt härlig. På väg ner mot stan pratade jag med Je. Samtalet gjorde mig glad in i hjärteroten och den här gången tror jag att mina önskningar besannas.

Snart kommer M hem med en box som gör att vi har fast telefoni - det ni!

Way out

Bild: www.dissonanze.it

Idag önskar jag mig mer musik av den här tjejen + en weekend i Berlin. Tack på förhand!

Ordning och reda

Strykningen av sovrumsfönstret är klar och jag har målarfärg lite överallt. Nu är det inte så många steg kvar tills rummet är klart, men först måste jag hämta tapeterna i Malmö. Och när vardagsrummet är färdigt kan man kanske börja leva normalt igen - skönt.

Igår kom J till stan. Att ses på söder över en tallrik libanesiskt var lite som att vara tillbaka i Berlin igen. Vi konstaterade att tyskarnas Bonde söker fru verkar mer intressant och efter en kaffe latte tillsammans med M och J kom jag hem med tre skivor och en bok. Nu hoppas jag att vi kan komma igång med vårt projekt och även ro det i land.

Jag har mycket att ordna med idag. I eftermiddag kommer E på fika och imorgon kommer mormor, morfar och mamma för att se hur vi har det. Hallen är en katastrof med ytterkläder överallt, vardagsrummet svämmar över med kartonger, köket är fyllt med smågrejer och i sovrummet är det färg och verktyg i en enda röra. Så för att få lite ordning i kaoset bestämmer jag mig för att:

- Plocka iordning i hallen och bära upp skor som inte används på vinden.
- Packa upp minst tre kartonger (för att känna att något händer).
- Diska och plocka undan i köket.
- Dammsuga.

That's all for now.

Att ta tjuren vid hornen

De senaste två dagarna har jag gått av och an som i ett töcken och funderat på hur jag ska göra med jobb. Jag har haft på känn att det bara är att ringa till äldreboendet som jag jobbat på tidigare för att få några timmar då och då, men det har tagit emot eftersom det är ett speciellt jobb att jobba med gamlingar så nära inpå. Sommaren jag jobbade där var ok och jag trivdes faktiskt ganska bra, men jag är ändå orolig för hur det skulle kunna bli. Men bara för några minuter sen ringde jag äldreboendet och de sa att jag var välkommen tillbaka. Det finns inte så mycket att göra, för jag måsta få in pengar på kontot igen tills jag har fått ut min examen och jag förhoppningsvis får det lite lättare att kunna söka och få ett jobb jag är utbildad till. Antagligen kommer jag att gå brevid redan nästa vecka (det var trots allt ett bra tag sen jag jobbade där!) och sen rullar det nog på som timanställd åtminstone över jul. Nåja, kanske pushar det mig ytterligare att bli klar med ångestkompletteringen och att få ett jobb jag skulle trivas med (läs MEDIERELATERAT). Det känns i alla fall bra att ha ringt, för nu vet jag att kontot inte behöver eka LIKA tomt längre. Dessutom kommer jag kanske ha råd att köpa schysta inredningsdetaljer.

NU: spackla och grundmåla sovrumsfönstret /Ida Timell

Tvätt och kaffe

Alldeles nyss åkte "brorsan" hem efter att ha kört hit min tvätt och druckit kaffe. Fint med sällskap och att han faktiskt kom hit. Vi pratade om ditten och datten och han är ju trots allt det närmsta ett syskon jag har.

Just like money

Det blir inte jag, böcker, skivor och filmer i jul. Samma dag jag skulle provjobba fick jag reda på att svart betalning var enda alternativet och med det bestämde jag mig för att inte ta jobbet. Egentligen har jag inte råd att tacka nej, men det är inte värt det. Oseriöst, nonchalant och underbetalt - nej tack. Det jag är mest förundrad över är seriositeten innan jag fick jobbet, med seriösa intervjuer och en massa "det är bra att ha speciella kunskaper inom vissa genrer". Jag belv både chokad och besviken över vad de sa och med den nonchalans de gjorde det "fundera på hur du vill ha det och återkom om när du inte kan jobba". Vaddå inte kan jobba? Jag hade ingen aning om hur timmarna skulle vara fördelade, visste ingeting om hur många dagar jag skulle jobba. Nu är det som det är i alla fall och jag är nöjd över beslutet att inte ta jobbet. Istället får jag försöka få tag på något annat tills det rätta drömjobbet dyker upp.

Up-date

En knapp vecka i lägenheten har gjort att jag känner att jag redan trivs. Det är fortfarande annorlunda att gå ut ur porten och promenera ner mot stan och tänka att här bor jag. Nästan varje dag har jag tagit en promenad ner på stan för att få ett avbrott i uppackningen av alla flyttkartonger. Det är skön motion och rensar huvudet lite på samma gång. Igår när jag hade varit på stan ensam - köpt lite nödvändigheter till lägenheten och druckit te på Ebbas, gick jag upp för alla Kärnans trappor och tittade ut över staden. Det var fint att stå där ensam ett tag och titta ut över alla hustaken (det var först då jag insåg hur många fina hus det finns här) och ut mot Danmark. Jag försökte jämför känslan av Berlin. Än har jag inte riktigt lyckats släppa det. Det kanske inte heller är meningen. Jag konstaterade att jag hade fått mer perspektiv på vissa vardagliga saker efter halvåret utomlands. Det känns som att jag först nu har lärt mig uppskatta ensampromenader - balsam för själen emellanåt. För någon vecka sen var jag på köpcentrat och passerade butiken där mammas bästa kompis jobbar. Hon frågade vad jag hittade på och jag svarade att jag tittade på lite kläder och strax skulle gå och fika. Hon undrade med vem och jag svarade att jag var själv. "Nej men, Ida!" sa hon och menade på att vad tråkigt att vara ensam. Jag tyckte först att jo, ja kanske. Men när jag senare åt en macka och drack min kaffe latte tyckte jag att det var en lite konstig reaktion. Det var mitt eget val att åka dit ensam och jag håller fast vid att det är både bra och skönt att göra saker på egen hand ibland.

Om några timmar tar jag bussen och påbörjar min första dag på jobbet. Det känns roligt att göra något nytt och veta att det samtidigt trillar in lite pengar på kontot. Jag vet inte än hur mycket jag kommer att få jobba, men jag är tacksam för alla timmar efter att ha varit utan inkomst hur länge som helst. Så över julen är det jag och hyllmetrar med skivor, filmer och några böcker. Kul.

Saying Hoo-hoo

Efter gårdagens tristess var det skönt att komma ut på stan idag. Pappa skjutsade mig till banken så jag kunde sätta in lite pengar och plockade sen upp V för att köra oss till lägenheten - jag längtar tills vi blir färdiga med allt! Senare promenerade vi ner till Drottninggatan och fikade i chokladaffärens fönster - FINT. Satt där länge och gick förbi Bohaget innan vi tog tåget mot samma håll. Förhoppningsvis åker vi till Malmö redan på tisdag och letar efter snygga tapeter (jag säger bara Tapetorama!) och fikar. På väg hem från tåget köpte jag två ugglor från second handbutiken vid järnvägen. SAYING HOO-HOO!

Det känns som att det var evigheter sen sist jag skrev. Jag kan inte påstå att inspirationen sitter i väggarna här direkt. Just nu lyssnar jag på Tiger Lou och på hans sidoprojekt Araki som jag inte visste om att det fanns. Hade det varit i JKPG hade jag säkerligen suttit på Bernard's med J och vänt ut och in på hela grejen och frågat "Vad tycker du?", "Har du hört det senaste?" och säkerligen utbrustit "Känslan! Vilken känsla!". Jag undrar hur det kommer att kännas imorgon när M och jag har 40 minuter på stationen i JKPG innan vi tar nästa buss ännu mer norrut. M gissade på att det skulle kännas "som vanligt". Kanske är det så det kommer att vara, som att tiden bara stått stilla och vi i vanlig ordning tar bussen hem till betongghettot. Det var nästan ett år sen sist.

Idag fick jag ett långt mail från J som är på andra sidan Atlanten igen. I truly miss her. Det är nu jag vill att hon ska vara här så jag kan visa allt, diskutera allt och få den där VARDAGEN som vi alltid pratar om. Hoppas att du har det fint i Amerikat - vilken chans liksom!

Ikväll åker M och jag med ytterligare några kartonger till lägenheten och börjar även att packa upp lite. Mest önskar jag att vi kunde komma igång med målningen. Snart så.