To charge a battery

För bara en halvtimme sen avslutade jag den värsta intervjun jag någonsin gjort. Värsta, i den bemärkelse att jag inte hade huvudet, orden eller kamerabatterierna med mig alls. NOTE TO SELF: 1) ät aldrig precis före en intervju (hjärncellerna flyttar ner till magen för att bearbeta pasta), 2) se till att kamerabatterierna är laddade så att det är möjligt att ta mer än ett suddigt foto.

Happy in grey

Jag känner mig tvekande över en del av vardagen. Ibland kan jag tvivla på att man finner rätt. Jag borde samla mina tankar och spinna en tråd av funderingar och värderingar. Att hitta rätt borde vara att hitta den röda tråden. Ibland kan jag känna mig kräsen, men allt som oftast tar (snus)förnuftet över och tillbaka är jag på avstampet till Vardagen. Ställa sig in i ledet och nicka.

Just nu läser jag ytterligare en av Murakamis böcker. En del rader är skrämmande slående. Så slående att jag vill markera meningarna med en permanent penna. Jag skulle kunna riva ut en sida här, en sida där och sätta upp på väggen med häftstift. Hur kan man slå huvudet så på spiken?

Förändring, förändring. Finns det bakom nästa årstidsskifte? Finns det bakom nästa krök?

Southern comfort

Hoppas.
Innerligt.
På.
Besök.
Från.
Norr.

Whales are warm blooded and have a skeleton similar to our own

An army of dancing puppets

Inser att det var evigheter sen jag skrev sist. Sitter med gårdagens intervju men orden flyter inte riktigt som de brukade. Färdigheten försvann kanske lite med övningen. Men även om orden är som bortblåsta för stunden har jag en känsla av att kommande tidens kontinuitet med textskapande kommer att mana mig framåt. I alla fall vidare.

Jag fick en skiva häromdagen. Jag gottar mig både åt det kanske snyggaste omslaget någonsin och den isländska folktronican samtidigt.

Kan knappt vänta på vad som komma skall.