Ordning och reda

Strykningen av sovrumsfönstret är klar och jag har målarfärg lite överallt. Nu är det inte så många steg kvar tills rummet är klart, men först måste jag hämta tapeterna i Malmö. Och när vardagsrummet är färdigt kan man kanske börja leva normalt igen - skönt.

Igår kom J till stan. Att ses på söder över en tallrik libanesiskt var lite som att vara tillbaka i Berlin igen. Vi konstaterade att tyskarnas Bonde söker fru verkar mer intressant och efter en kaffe latte tillsammans med M och J kom jag hem med tre skivor och en bok. Nu hoppas jag att vi kan komma igång med vårt projekt och även ro det i land.

Jag har mycket att ordna med idag. I eftermiddag kommer E på fika och imorgon kommer mormor, morfar och mamma för att se hur vi har det. Hallen är en katastrof med ytterkläder överallt, vardagsrummet svämmar över med kartonger, köket är fyllt med smågrejer och i sovrummet är det färg och verktyg i en enda röra. Så för att få lite ordning i kaoset bestämmer jag mig för att:

- Plocka iordning i hallen och bära upp skor som inte används på vinden.
- Packa upp minst tre kartonger (för att känna att något händer).
- Diska och plocka undan i köket.
- Dammsuga.

That's all for now.

Att ta tjuren vid hornen

De senaste två dagarna har jag gått av och an som i ett töcken och funderat på hur jag ska göra med jobb. Jag har haft på känn att det bara är att ringa till äldreboendet som jag jobbat på tidigare för att få några timmar då och då, men det har tagit emot eftersom det är ett speciellt jobb att jobba med gamlingar så nära inpå. Sommaren jag jobbade där var ok och jag trivdes faktiskt ganska bra, men jag är ändå orolig för hur det skulle kunna bli. Men bara för några minuter sen ringde jag äldreboendet och de sa att jag var välkommen tillbaka. Det finns inte så mycket att göra, för jag måsta få in pengar på kontot igen tills jag har fått ut min examen och jag förhoppningsvis får det lite lättare att kunna söka och få ett jobb jag är utbildad till. Antagligen kommer jag att gå brevid redan nästa vecka (det var trots allt ett bra tag sen jag jobbade där!) och sen rullar det nog på som timanställd åtminstone över jul. Nåja, kanske pushar det mig ytterligare att bli klar med ångestkompletteringen och att få ett jobb jag skulle trivas med (läs MEDIERELATERAT). Det känns i alla fall bra att ha ringt, för nu vet jag att kontot inte behöver eka LIKA tomt längre. Dessutom kommer jag kanske ha råd att köpa schysta inredningsdetaljer.

NU: spackla och grundmåla sovrumsfönstret /Ida Timell

Tvätt och kaffe

Alldeles nyss åkte "brorsan" hem efter att ha kört hit min tvätt och druckit kaffe. Fint med sällskap och att han faktiskt kom hit. Vi pratade om ditten och datten och han är ju trots allt det närmsta ett syskon jag har.

Just like money

Det blir inte jag, böcker, skivor och filmer i jul. Samma dag jag skulle provjobba fick jag reda på att svart betalning var enda alternativet och med det bestämde jag mig för att inte ta jobbet. Egentligen har jag inte råd att tacka nej, men det är inte värt det. Oseriöst, nonchalant och underbetalt - nej tack. Det jag är mest förundrad över är seriositeten innan jag fick jobbet, med seriösa intervjuer och en massa "det är bra att ha speciella kunskaper inom vissa genrer". Jag belv både chokad och besviken över vad de sa och med den nonchalans de gjorde det "fundera på hur du vill ha det och återkom om när du inte kan jobba". Vaddå inte kan jobba? Jag hade ingen aning om hur timmarna skulle vara fördelade, visste ingeting om hur många dagar jag skulle jobba. Nu är det som det är i alla fall och jag är nöjd över beslutet att inte ta jobbet. Istället får jag försöka få tag på något annat tills det rätta drömjobbet dyker upp.

Up-date

En knapp vecka i lägenheten har gjort att jag känner att jag redan trivs. Det är fortfarande annorlunda att gå ut ur porten och promenera ner mot stan och tänka att här bor jag. Nästan varje dag har jag tagit en promenad ner på stan för att få ett avbrott i uppackningen av alla flyttkartonger. Det är skön motion och rensar huvudet lite på samma gång. Igår när jag hade varit på stan ensam - köpt lite nödvändigheter till lägenheten och druckit te på Ebbas, gick jag upp för alla Kärnans trappor och tittade ut över staden. Det var fint att stå där ensam ett tag och titta ut över alla hustaken (det var först då jag insåg hur många fina hus det finns här) och ut mot Danmark. Jag försökte jämför känslan av Berlin. Än har jag inte riktigt lyckats släppa det. Det kanske inte heller är meningen. Jag konstaterade att jag hade fått mer perspektiv på vissa vardagliga saker efter halvåret utomlands. Det känns som att jag först nu har lärt mig uppskatta ensampromenader - balsam för själen emellanåt. För någon vecka sen var jag på köpcentrat och passerade butiken där mammas bästa kompis jobbar. Hon frågade vad jag hittade på och jag svarade att jag tittade på lite kläder och strax skulle gå och fika. Hon undrade med vem och jag svarade att jag var själv. "Nej men, Ida!" sa hon och menade på att vad tråkigt att vara ensam. Jag tyckte först att jo, ja kanske. Men när jag senare åt en macka och drack min kaffe latte tyckte jag att det var en lite konstig reaktion. Det var mitt eget val att åka dit ensam och jag håller fast vid att det är både bra och skönt att göra saker på egen hand ibland.

Om några timmar tar jag bussen och påbörjar min första dag på jobbet. Det känns roligt att göra något nytt och veta att det samtidigt trillar in lite pengar på kontot. Jag vet inte än hur mycket jag kommer att få jobba, men jag är tacksam för alla timmar efter att ha varit utan inkomst hur länge som helst. Så över julen är det jag och hyllmetrar med skivor, filmer och några böcker. Kul.

Saying Hoo-hoo

Efter gårdagens tristess var det skönt att komma ut på stan idag. Pappa skjutsade mig till banken så jag kunde sätta in lite pengar och plockade sen upp V för att köra oss till lägenheten - jag längtar tills vi blir färdiga med allt! Senare promenerade vi ner till Drottninggatan och fikade i chokladaffärens fönster - FINT. Satt där länge och gick förbi Bohaget innan vi tog tåget mot samma håll. Förhoppningsvis åker vi till Malmö redan på tisdag och letar efter snygga tapeter (jag säger bara Tapetorama!) och fikar. På väg hem från tåget köpte jag två ugglor från second handbutiken vid järnvägen. SAYING HOO-HOO!

Det känns som att det var evigheter sen sist jag skrev. Jag kan inte påstå att inspirationen sitter i väggarna här direkt. Just nu lyssnar jag på Tiger Lou och på hans sidoprojekt Araki som jag inte visste om att det fanns. Hade det varit i JKPG hade jag säkerligen suttit på Bernard's med J och vänt ut och in på hela grejen och frågat "Vad tycker du?", "Har du hört det senaste?" och säkerligen utbrustit "Känslan! Vilken känsla!". Jag undrar hur det kommer att kännas imorgon när M och jag har 40 minuter på stationen i JKPG innan vi tar nästa buss ännu mer norrut. M gissade på att det skulle kännas "som vanligt". Kanske är det så det kommer att vara, som att tiden bara stått stilla och vi i vanlig ordning tar bussen hem till betongghettot. Det var nästan ett år sen sist.

Idag fick jag ett långt mail från J som är på andra sidan Atlanten igen. I truly miss her. Det är nu jag vill att hon ska vara här så jag kan visa allt, diskutera allt och få den där VARDAGEN som vi alltid pratar om. Hoppas att du har det fint i Amerikat - vilken chans liksom!

Ikväll åker M och jag med ytterligare några kartonger till lägenheten och börjar även att packa upp lite. Mest önskar jag att vi kunde komma igång med målningen. Snart så.