Om en timme ungefär går M och jag på inflyttningsfest hos V. Största problemet just nu är hur håret ska hinna torka tills dess - det finns ingen hårfön här. Men något som det finns gott om här är fina möbler. Jag fullkomligt älskar stolen jag sitter på från "sent 1800-tal" som den kvarhängande auktionslappen säger. Den har ben av mörkt trä och i övrigt är den klädd i ett guldgult medaljongtyg, nästan identiskt med J's fåtölj. Fönstret bakom datorn är minst två meter högt och har en bred karm att sitta och skriva i och snegla ner över en trång liten innergård. Lägenheten är så himla fin! Jag njuter av de sista dagarna här. När M och jag får tillträde till vår är det jag som börjar gå på auktioner med jämna mellanrum!

Jag pratade nyligen med mormor som jag inte har pratat med på länge. Hon lät mycket glad och det är fint att prata med henne. Om lite mindre än två veckor kommer mormor och morfar och det ska bli roligt att träffa dem. Annars gör relationer mig fundersam. Idag såg jag ett ganska stort tecken på att en annan relation verkligen har runnit ut i sanden. Men kanske är det lika bra, jag tror inte att vi har så mycket gemensamt längre ändå.

Jag sitter bland pärmar och papper på hög och myspacear. Klaas Bosch sjunger fint och jag har antecknat namnet på en liten lapp att spara. Samtidigt fungerar inte Comviqs kundtjänst för mobiltelefoni - precis lika illa som att bussarna till stan bara går med en timmes mellanrum nuförtiden. Ikväll sover jag på Drottninggatan och imorgon blir det inflyttningsfest.

Om en stund kommer det släktingar på besök - faster K (min andra faster skulle det aldrig vara på tal om att kalla just faster) och G. Huset är upp och ner och det skyndas runt för att ta damma bort sista dammet och lägga alla saker till rätta som fallit ur ramen för hur det ska vara. I köket är det dukat med kristallglas och silverbestick. Jag vet inte vad jag ska säga.

Senare idag åker M och jag till hans mammas lägenhet i stan och sover. Det kommer att blir det närmsta vi kommer att känna hur det är att bo inne i stan och hur hösten kommer att kännas. Jag tycker om stan och känner att jag måste hitta mina ställen och tillflyktsplatser - jag behöver några favoritcafén och favoritaffärer. Att finna det måste vara att göra sig hemmastad. Trots att jag har gått gymnasiet här kan jag inte säga att jag känner mig hemma. Återigen har det blivit att komma till något nytt. Fast den här gången också till något gammalt.

Jag vet inte hur många gånger jag har talat och skrivt om nystarter. Övergångar och att lämna något gammalt. I det här fallet har jag inte kunnat lämna Tyskland/Berlin bakom mig och har gett den nystartade bloggen ett tyskt namn. Men jag har funderat lite. Att gå vidare behöver inte vara att ta ett steg framåt. Jag såg flytten från Tyskland till Sverige som en ny period, men istället för att ta mig vidare var det tillbaka till det som kallas "hem". Jag är inte bitter, det är bara en tanke som har slagit mig. Kanske var vistelsen i Berlin bara ett uppbrott i vardagen för att se något annat, samtidigt kan jag inte hålla med. Till en början var tanken att stanna längre, men planerna ändrades - med vissa kval och jobbiga omständigheter. I mitt fall kanske det blir ett steg bakåt, jag vet inte. Samtidigt fascineras jag som vanligt av att jag hela tiden anpassar mig så otroligt snabbt. Ibland är det nästan obehagligt snabbt när jag tänker efter. Är det så att jag accepterar alla situationer? Skulle det vara ett tecken på att jag inte bryr mig? Å andra sidan tror jag att tankarna om något nytt sätts på prov så fort idén om att göra något nytt dyker upp. Och som det känns maler tankarna i bakhuvudet långt innan något nytt träder i kraft.

Under tiden som jag och M bor hos pappa och hans sambo väntar vi på att få komma in i lägenheten. Det känns lite som allt har stannat upp lite här; jag är mittemellan allt - jag väntar på jobb och lägenhet. Kanske är det först då jag tar mig till nästa ruta, det är kanske först då jag tar ett steg vidare. Nu har jag tryckt på pausknappen och minns Berlin.